Mellan två världar – om ansvar, förändring och att hitta hem

Det är svårt att sätta ord på ett år som rymmer hela liv. Men jag ska försöka.

För ett år sedan stod jag i ett vägskäl. Jag hade tvingats lägga ner mitt företag i Sverige, mitt livsverk, byggt under 15 år. Alla tidningsartiklar, alla foton på väggarna, alla minnen som låg som ett hjärta i mitt hem i Stockholm. Det var inte bara ett jobb jag lämnade, det var en identitet.

Och så flyttade jag till Schweiz för att börja jobba som flygvärd. Jag visste inte om det skulle hålla. Skulle jag klara mig ekonomiskt i ett av världens dyraste länder? Skulle jag hitta min plats? Skulle jag orka börja om?

Det blev också extrajobb som RUN & LIFT Coach på NOW Fitness, där lärde jag mig inte bara om kroppen, utan om disciplin, konsekvens, kommunikation. Jag lärde mig att bygga nya rutiner, följa upp dem – och att hjälpa andra hitta sin inre kraft.

Men det som burit mig mest under det här året är något större än träning. Det handlar om att ta ansvar. För sina beslut. För sina känslor. För konsekvenserna, även de man inte såg komma.

Jag har gått igenom mycket. Skulder som följt med från företaget, ett hem jag till slut var tvungen att sälja. Att behöva skriva mig från Sverige, trots att varje del av mig fortfarande längtade dit. Att stå inför myndigheter och säga: ”Jag vet inte hur man gör en deklaration, jag är operasångare.” Men jag sa det ändå. Och jag möttes av förståelse. Av stöd.

Det är något jag alltid burit med mig från Sverige, tron på det öppna samtalet. Att om man bara vågar vara ärlig, så finns det en väg vidare.

Jag har lärt mig att ansvar inte är något man bara ”tar”, utan det är en process. Man växer in i det. Det är som vemodet när man återvänder till Sverige efter ett långt avbrott. Först känns det fel, sen förstår man att det är normalt. Och till slut känns det hemma igen.

Nu, ett år senare, står jag inför ett nytt beslut. Ska jag flytta tillbaka? Jag vill, men jag har inte hittat en lägenhet än. Och jag har lärt mig att inte forcera saker. Att vänta in det rätta. Att inte fly från något, utan gå mot något.

Jag är inte längre rädd. Den melankoli jag kände har släppt. Jag har börjat min resa tillbaka. Inte bara geografiskt, utan själsligt.

Min framtid är inte skriven i sten. Jag har inte sagt upp mig från jobbet i Zürich. Jag vet inte exakt var jag kommer bo. Men jag vet vad jag tar med mig:

• Ärlighet.
  
• Transparens.
  
• Ansvarstagande.
  
• Disciplin.
  
• Vänskap.
  
• Och hopp.

Det är lätt att tro att livet kraschar när man tappar sitt fotfäste. 

Men ibland är det först då man lär sig flyga.

//Floriano